Jag tackar hennes gener för den pysslare jag är idag; hon målade tavlor, broderade, gjorde folkdräkter och sydde nästan alla sina kläder själv - när vi var barn även mycket till min syster och mig. Det var hennes symaskiner jag lärde mig att sy på och det var henne vi gick till om det blev problem med något sömnadsprojekt. För några veckor sedan skänkte hon mig sin symaskin då hon inte längre kan sy på den själv.
Mitt intresse för svamp kan jag nog också tacka mormor för.
Hon lagade världens godaste makaronilåda som hon också såg till att skicka med mig till Umeå då jag studerade där. Vi har bakat pepparkakor tillsammans så många år så jag vet faktiskt inte hur många, så länge jag kan minnas. De senaste åren har jag bakat själv eller med min mamma då mormors hälsa sviktat, men hon har alltid fått en burk pepparkakor och blivit så glad för dem, det är ju hennes recept vi använder och det är många andra som också gillar dem.
Jag är så glad att hon alltid funnits i mitt liv och även i min dotters liv de senaste två åren. Dottern tycker det är "roligt" att fara och hälsa på till mammas mommo och mormor har uppskattat våra besök fastän det blivit ganska livat ibland.
Efter min morfar hastigt dog på 80-talet alldeles för tidigt har vi haft för vana att alltid kramas innan vi skiljs och det är jag glad för. Jag hoppas att hon visste hur otroligt mycket hon betydde för mig. Idag fick jag veta att hon nu är borta för alltid.
