Som en del av mitt slutarbete på konstlinjen i gymnasiet sydde jag stora mjukis-älgar. Det är ungefär hundra år sedan nu och jag hade helt glömt hur roligt det är att sy kramdjur. Vi var med vår lilla familj till Stockholm i mitten av augusti och spenderade största tiden av vistelsen på Djurgården och naturligtvis var vi också till Junibacken och hälsade på. Dottern tyckte det var fantastiskt roligt att busa i alla rutschkanor och annat som fanns att klättra i. Vi såg teater för första gången och vi hade tur för pjäsen handlade om Vem-djuren och dem brukar vi läsa väldigt ofta här hemma. Vi köpte en lilla nallen som souvenir i shoppen men hon blev inte så poppis. Du får ha nalle mamma. Tack för det, för hon är jättesöt. Dock kom genast önskemål om alla de andra vem-djuren också. Boken med mönster för att sy dem har legat här hemma redan länge, men jag var inte alls nöjd med mönstren. Fågel sydde jag rakt av mönstret.
De andra mönstren förstorade jag jättemycket, gjorde nya bakstycken för att de inte skulle vara så platta, gjorde mönster till armar, ben och öron. Sen ännu lite fix med framilon för att de inte skulle bli så breda.
Blev rätt nöjd med slutresultatet faktiskt. Kanske speciellt gula katten som är min favorit. Men nu är det slut på mitt lager av fyllningsmaterial så nu får jag återgå till kläder igen. Ett tag åtminstone.
